Kaffeberoende
Skrivet 2011-10-19 Klockan 09:41:52
Detta är vad vi har gjort hittills med vårt projektarbete. Rostningen Att rosta på egen hand Rostat kaffe åldras vid påverkan av luft, varvid smaken försämras, Om kaffet är malt sker åldringen snabbare. Vakuumförpackat håller sig även malet kaffe åtminstone något år. Råkaffe håller sig bättre, och finns att köpa i specialiserade affärer. Det finns speciella rostningsmaskiner för hemmabruk att köpa, men orostade bönor går också bra att rosta i en vanlig hemmaugn. Fördelen med en rostningsmaskin är att man har större kontroll över processen, och att bönorna blåser runt för en så jämn rostning som möjligt. Vid rostning i hemmaugn breds bönorna ut på en ugnsplåt, som placeras mitt i ugnen vid 225 °C. Bönorna vänds med stekspade ett par gånger under rostningen för att slutresultatet ska bli så jämnt som möjligt. Rostningen tar 10–13 minuter. Det är viktigt att ha rostningen under noggrann uppsikt, ty det går fort på slutet. När bönorna börjar hoppa och låta som poppande popcorn, är det snart dags att plocka ut plåten. Nu avgörs den rostningsgrad man vill ha. Den övre gränsen är nådd, när bönorna blir blanka och svettiga. Då måste plåten tas ut, eftersom det är de smakrika oljorna som tränger ut från bönorna och förångas. När önskat resultat uppnåtts, ska de färdigrostade bönorna kylas av så fort som möjligt. De ska sedan förvaras i burk med tätslutande lock, och gärna i kylskåp. Bönorna bör förbrukas inom 1–2 veckor. På "vedspisens tid" rostades bönorna ovanpå spisen i en speciell lockförsedd panna, som kallades kaffebrännare. Malning En gammaldags handdriven kaffekvarn En modern elektrisk kaffekvarn För olika beredningsmetoder gäller olika malningsgrader. Kaffe avsett för melittabryggare fungerar till exempel inte till espressomaskiner. Regeln är att ju längre tid kaffet har kontakt med vattnet desto grövre malt bör kaffet vara. I en pressobryggare har till exempel kaffet och vattnet kontakt i cirka fem minuter, och således måste kaffebönorna vara riktigt grovt malda för att kaffet inte ska bli för beskt. I en mockabryggare eller espressomaskin däremot pressas vattnet igenom det malda kaffet under kort tid och kaffebönorna måste därför vara ytterst finmalda för att kaffet ska få en kraftig och fyllig smak. Mellan dessa två extremer ligger perkolatorbryggning och vanlig filterbryggning. Bönor till filterbryggning bör vara medelgrovt malda åt det finare hållet, medan perkulatorbryggaren bör använda aningen mer grovmalda bönor. "Kokkaffe" kräver grov malningsgrad. Även inom ett givet område som espresso varierar malningsgraden. För en barista börjar varje arbetsdag med att ställa in kaffekvarnen och kaffemaskinen så att espresson blir perfekt. Bönornas rostningsgrad och blandning kan variera och bland annat lufttrycket kan påverka vilken malningsgrad som ger den perfekta s k creman (skummet) och smaken i varje kopp. För att verkligen njuta av gott kaffe mal man tillräcklig mängd bönor för varje tillfälle och beredningsmetod. Detta eftersom ett malt kaffe arommässigt inom några timmar förstörs vid kontakt med luft, ljus eller värme. Även vid sval och lufttät förvaring behåller malt kaffe sina fina aromer endast i runt tio dagar. Av denna anledning är det till stor fördel att själv mala sitt kaffe om man vill ha en jämn, hög kvalitet på sitt kaffe. När det gäller färdigmalet kaffe försämras aromerna sakta men säkert från det att paketet öppnats. I de helautomatiska espressomaskiner mals varje gång exakt den mängd bönor som behövs för en kopp. Då blir kaffet bara sekunder gammalt i malet tillstånd, innan det extraheras. I mitten på 1900-talet hade livsmedelsbutikerna enbart omalet kaffe i lager, som på begäran kunde malas i butikens kvarn, medan kunden väntade. I specialiserade kaffebutiker fanns flera kvarnar, var och en inställd för olika malningsgrad. De hade stora gummirepdrivna svänghjul med en gemensam elmotor som var igång hela dagen, och hela maskineriet var ofta uppställt som ett rörligt blickfång i butikens skyltfönster. Historia om kaffe Var kommer kaffet ifrån? Kaffet kommer ursprungligen från ett område som heter Caffa i Etiopien, Afrika, där det växer vilt på bergsslätterna. Man malde kaffefrukter tillsammans med djurfett och åt det för att få energi. Kaffeträdet spreds till de södra delarna av Arabiska halvön ca 500 e. Kr. där det kunde odlas framgångsrikt, man kokte bönorna och gav drycken namnet qahwa, vilket direkt översatt betyder det som motverkar sömn. Man smaksatte kaffet med t ex kardemumma eller kanel. Från Arabien spreds kaffet till Turkiet varifrån det sedan fortsatte till både öst och väst. Idag odlas mest kaffe i Central- och Sydamerika p g a det kaffevänliga klimatet, med Brasilien och Colombia som främsta producenter. När började man dricka kaffe? Man såg kaffet med dess energigivande effekter som en religös och medicinsk dryck av vilken man drack sparsamt. I början var det kaffeträdets blad och frukter man kokade och gjorde kaffe av innan man runt 1200-talet kom på att man kunde rosta kaffefruktens kärna, kaffebönan, och på så sätt utvinna bättre och godare kaffe. Drycken blev populär och spred sig snabbt och dit den kom, stannade den envist kvar. Från att ha betraktats som en religös dryck blev kaffet så populärt att alla ville ha, något som snabbt ledde till att denna heliga dryck fick många liv och öden på sitt samvete. Det första kaffehuset öppnas i Turkiet år 1475 av Ottoman Turks, samtidigt fick kvinnor rätt att skilja sig från sina män om de inte kunde förse dem deras dagliga kvota av kaffe. Meccas guvernör, Khair Beg försökte 1511 att bannlysa kaffe och göra det olagligt då han befarade att det kunde bidra till att hans folk vände sig mot hans styre, för detta avrättades han. Kaffet kommer till Europa Från Turkiet spred sig kaffet till Europa och kom till Italien runt 1600. Det skapade snabbt oro i de höga husen. Påven blev rådd att officiellt ta avstånd från kaffet eftersom det kom från fiendeländerna. Innan han avgjorde något så ville han först smaka drycken för att själv avgöra sin ståndpunkt och blev så förtjust i den att han gick ut och sa att det vore en skam att låta de otrogna få ensamrätt på något så underbart. Han döpte drycken och välkomnade den in i kristendomen. Venedig blev år 1645 första europeiska stad att öppna ett kaffehus vilket blev väldigt populärt och snart öppnade många fler. Intresset för kaffe växte och England och Frankrike anslöt sig snart till skaran av kaffeanhängare. I England öppnade första kaffehuset 1652 och därefter öppnade ett efter ett annat och kaffet blev lite av de intellektuellas dryck. Framförallt vid universiteten trängdes kaffehusen där en kopp kaffe kostade en penny. Snart fick universiteten smeknamnet penny universities. I Frankrike blev kaffet också framgångsrikt, så framgångsrikt att det under en tid drog ner vinförsäljningen drastiskt. Första kaffehuset öppnades i Paris år 1672. År 1675 öppnade det första kaffehuset i Wien, det är där man för första gången börjar tillsätta socker och mjölk. Kaffet når Sverige Till Sverige kom kaffet för första gången år 1685, den första importen bestod av ett halvt kilo. Två år senare såldes kaffe i apoteken men det var Kung Karl XII som på allvar fick upp folks ögon för den svarta drycken. Han hade spenderat mycket tid i Turkiet och där blivit bjuden på mängder med kaffe, han dyrkade drycken och tog med sig en turkisk kaffekokare tillbaka till Sverige. Det sades att kungen själv gjorde av med tre kilo kaffe om dagen. Under 1800-talet började kaffet bli riktigt poulärt i Sverige, så populärt att det nästan konkurrerade ut brännvinshandeln, vilket skapade ilska bland bönderna som många gånger försökte förbjuda den nya drycken. Några gånger lyckades de, men förbudet varade aldrig mer än några år åt gången. Under andra världskriget blev kaffe, som så mycket annat, en stor bristvara, men när man till slut fick tillstånd att föra in några båtlaster med importvaror i Sverige så var kaffe det allra första man tog in, trots att det inte rankades som en livsnödvändighet.
Detta är vad vi har gjort hittills med vårt projektarbete. Rostningen Att rosta på egen hand Rostat kaffe åldras vid påverkan av luft, varvid smaken försämras, Om kaffet är malt sker åldringen snabbare. Vakuumförpackat håller sig även malet kaffe åtminstone något år. Råkaffe håller sig bättre, och finns att köpa i specialiserade affärer. Det finns speciella rostningsmaskiner för hemmabruk att köpa, men orostade bönor går också bra att rosta i en vanlig hemmaugn. Fördelen med en rostningsmaskin är att man har större kontroll över processen, och att bönorna blåser runt för en så jämn rostning som möjligt. Vid rostning i hemmaugn breds bönorna ut på en ugnsplåt, som placeras mitt i ugnen vid 225 °C. Bönorna vänds med stekspade ett par gånger under rostningen för att slutresultatet ska bli så jämnt som möjligt. Rostningen tar 10–13 minuter. Det är viktigt att ha rostningen under noggrann uppsikt, ty det går fort på slutet. När bönorna börjar hoppa och låta som poppande popcorn, är det snart dags att plocka ut plåten. Nu avgörs den rostningsgrad man vill ha. Den övre gränsen är nådd, när bönorna blir blanka och svettiga. Då måste plåten tas ut, eftersom det är de smakrika oljorna som tränger ut från bönorna och förångas. När önskat resultat uppnåtts, ska de färdigrostade bönorna kylas av så fort som möjligt. De ska sedan förvaras i burk med tätslutande lock, och gärna i kylskåp. Bönorna bör förbrukas inom 1–2 veckor. På "vedspisens tid" rostades bönorna ovanpå spisen i en speciell lockförsedd panna, som kallades kaffebrännare. Malning En gammaldags handdriven kaffekvarn En modern elektrisk kaffekvarn För olika beredningsmetoder gäller olika malningsgrader. Kaffe avsett för melittabryggare fungerar till exempel inte till espressomaskiner. Regeln är att ju längre tid kaffet har kontakt med vattnet desto grövre malt bör kaffet vara. I en pressobryggare har till exempel kaffet och vattnet kontakt i cirka fem minuter, och således måste kaffebönorna vara riktigt grovt malda för att kaffet inte ska bli för beskt. I en mockabryggare eller espressomaskin däremot pressas vattnet igenom det malda kaffet under kort tid och kaffebönorna måste därför vara ytterst finmalda för att kaffet ska få en kraftig och fyllig smak. Mellan dessa två extremer ligger perkolatorbryggning och vanlig filterbryggning. Bönor till filterbryggning bör vara medelgrovt malda åt det finare hållet, medan perkulatorbryggaren bör använda aningen mer grovmalda bönor. "Kokkaffe" kräver grov malningsgrad. Även inom ett givet område som espresso varierar malningsgraden. För en barista börjar varje arbetsdag med att ställa in kaffekvarnen och kaffemaskinen så att espresson blir perfekt. Bönornas rostningsgrad och blandning kan variera och bland annat lufttrycket kan påverka vilken malningsgrad som ger den perfekta s k creman (skummet) och smaken i varje kopp. För att verkligen njuta av gott kaffe mal man tillräcklig mängd bönor för varje tillfälle och beredningsmetod. Detta eftersom ett malt kaffe arommässigt inom några timmar förstörs vid kontakt med luft, ljus eller värme. Även vid sval och lufttät förvaring behåller malt kaffe sina fina aromer endast i runt tio dagar. Av denna anledning är det till stor fördel att själv mala sitt kaffe om man vill ha en jämn, hög kvalitet på sitt kaffe. När det gäller färdigmalet kaffe försämras aromerna sakta men säkert från det att paketet öppnats. I de helautomatiska espressomaskiner mals varje gång exakt den mängd bönor som behövs för en kopp. Då blir kaffet bara sekunder gammalt i malet tillstånd, innan det extraheras. I mitten på 1900-talet hade livsmedelsbutikerna enbart omalet kaffe i lager, som på begäran kunde malas i butikens kvarn, medan kunden väntade. I specialiserade kaffebutiker fanns flera kvarnar, var och en inställd för olika malningsgrad. De hade stora gummirepdrivna svänghjul med en gemensam elmotor som var igång hela dagen, och hela maskineriet var ofta uppställt som ett rörligt blickfång i butikens skyltfönster. Historia om kaffe Var kommer kaffet ifrån? Kaffet kommer ursprungligen från ett område som heter Caffa i Etiopien, Afrika, där det växer vilt på bergsslätterna. Man malde kaffefrukter tillsammans med djurfett och åt det för att få energi. Kaffeträdet spreds till de södra delarna av Arabiska halvön ca 500 e. Kr. där det kunde odlas framgångsrikt, man kokte bönorna och gav drycken namnet qahwa, vilket direkt översatt betyder det som motverkar sömn. Man smaksatte kaffet med t ex kardemumma eller kanel. Från Arabien spreds kaffet till Turkiet varifrån det sedan fortsatte till både öst och väst. Idag odlas mest kaffe i Central- och Sydamerika p g a det kaffevänliga klimatet, med Brasilien och Colombia som främsta producenter. När började man dricka kaffe? Man såg kaffet med dess energigivande effekter som en religös och medicinsk dryck av vilken man drack sparsamt. I början var det kaffeträdets blad och frukter man kokade och gjorde kaffe av innan man runt 1200-talet kom på att man kunde rosta kaffefruktens kärna, kaffebönan, och på så sätt utvinna bättre och godare kaffe. Drycken blev populär och spred sig snabbt och dit den kom, stannade den envist kvar. Från att ha betraktats som en religös dryck blev kaffet så populärt att alla ville ha, något som snabbt ledde till att denna heliga dryck fick många liv och öden på sitt samvete. Det första kaffehuset öppnas i Turkiet år 1475 av Ottoman Turks, samtidigt fick kvinnor rätt att skilja sig från sina män om de inte kunde förse dem deras dagliga kvota av kaffe. Meccas guvernör, Khair Beg försökte 1511 att bannlysa kaffe och göra det olagligt då han befarade att det kunde bidra till att hans folk vände sig mot hans styre, för detta avrättades han. Kaffet kommer till Europa Från Turkiet spred sig kaffet till Europa och kom till Italien runt 1600. Det skapade snabbt oro i de höga husen. Påven blev rådd att officiellt ta avstånd från kaffet eftersom det kom från fiendeländerna. Innan han avgjorde något så ville han först smaka drycken för att själv avgöra sin ståndpunkt och blev så förtjust i den att han gick ut och sa att det vore en skam att låta de otrogna få ensamrätt på något så underbart. Han döpte drycken och välkomnade den in i kristendomen. Venedig blev år 1645 första europeiska stad att öppna ett kaffehus vilket blev väldigt populärt och snart öppnade många fler. Intresset för kaffe växte och England och Frankrike anslöt sig snart till skaran av kaffeanhängare. I England öppnade första kaffehuset 1652 och därefter öppnade ett efter ett annat och kaffet blev lite av de intellektuellas dryck. Framförallt vid universiteten trängdes kaffehusen där en kopp kaffe kostade en penny. Snart fick universiteten smeknamnet penny universities. I Frankrike blev kaffet också framgångsrikt, så framgångsrikt att det under en tid drog ner vinförsäljningen drastiskt. Första kaffehuset öppnades i Paris år 1672. År 1675 öppnade det första kaffehuset i Wien, det är där man för första gången börjar tillsätta socker och mjölk. Kaffet når Sverige Till Sverige kom kaffet för första gången år 1685, den första importen bestod av ett halvt kilo. Två år senare såldes kaffe i apoteken men det var Kung Karl XII som på allvar fick upp folks ögon för den svarta drycken. Han hade spenderat mycket tid i Turkiet och där blivit bjuden på mängder med kaffe, han dyrkade drycken och tog med sig en turkisk kaffekokare tillbaka till Sverige. Det sades att kungen själv gjorde av med tre kilo kaffe om dagen. Under 1800-talet började kaffet bli riktigt poulärt i Sverige, så populärt att det nästan konkurrerade ut brännvinshandeln, vilket skapade ilska bland bönderna som många gånger försökte förbjuda den nya drycken. Några gånger lyckades de, men förbudet varade aldrig mer än några år åt gången. Under andra världskriget blev kaffe, som så mycket annat, en stor bristvara, men när man till slut fick tillstånd att föra in några båtlaster med importvaror i Sverige så var kaffe det allra första man tog in, trots att det inte rankades som en livsnödvändighet.
Kommentarer
Trackback
